Då har man legat vaken på operationsbordet. Och det var inte trevligt ska jag säga er. Under plåstret på bilden satt förut ett födelsemärke, som nu är borta. Men då satt det på revbenen och lungan ungefär. När jag fick lokalbedövningen där kändes det ungefär som om läkaren stack hål på lungan. Så idag har jag mest legat och tyckt synd om mig själv plus gråtit en skvätt med. Men jag kan inte riktigt komma på om det beror på smärtan eller att jag såg på Ciderhusreglerna. Men mindre pointilistisk än såhär kommer jag inte bli i alla fall, fy tusan vad ont det gör ibland.