still counts.

haha. alltså klockrent.

in a notebook.



Lyssnar på Goldmund och tänker på senaste sommaren. Känns som om det var den bästa av somrar. Känns som om nästa kanske inte alls kommer bli lika bra. Jag hatar att växa upp, jag vill vara 19 för alltid. Saknar Motala lite med. Eller nej, inte Motala. Saknar mina vänner i Motala, saknar att få ha alla så nära. Så, det känns faktiskt bättre än bra att få åka hem nästa vecka och att kunna stanna i mer än ett par dagar. Jag tror jag behöver det, på något konstigt sätt.

just close your eyes and let me hypnotize you.


hehee, prrr.

Nyare inlägg