I get lost in the night so high I don't want to come down.


Nyss när jag gick ut och slängde sopporna märkte jag
vilken fin kväll det var! Det var lagom kallt och himlen
skiftade i blå och rosa. Det var så fint att jag nästan fick
tårar i ögonen. Jag kan inte komma ihåg att jag blivit så
glad över våren och sommaren förut? Måste vara något
speciellt i år.
Efter att ha sett lite på ett program om den franska musikern
David Fray började jag fundera över hur en kille som han, relativt
snygg och så, kan göra så otroligt många konstiga anstiktsuttryck...
Det var helt galet.

       

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback